Sorgen är viktig och jag vill inte förminska dina känslor, men försök att inte se den som ett ömhetsbevis till den du förlorat. Sorgen är en reaktion på ett trauma, ett symptom på en sjukdom, en kroppslig reaktion.
En medmänniska sa till mig att när man har förlorat någon som man verkligen håller av är det lätt att klamra sig fast vid sorgen då det känns som om den är det enda som finns kvar av förhållandet med den människan. Det är lätt att inte vilja må bra då det kan kännas som att ge upp och liksom på riktigt förlora den människan som betyder så mycket för en. Det kan kännas som ett svek mot den älskade och mot sig själv att släppa sorgen, som om det är den starka sorgen som är beviset på att ömheten och kärleken var äkta. Jag vet att jag känner så efter mitt förhållande tog slut. Men jag försöker, fast det är så klart svårt, att vara glad för den lycka jag fick uppleva och att låta den vara det som utmärker förhållandet. Den lyckliga tillvaron tog slut, men den var och kommer alltid att ha varit.
Du är en älskvärd människa som kan älska en annan, nu kanske du kan vända den kärleken inåt. Du är värd att vara älskad av den viktigaste människan i ditt liv. Av dig.
ps. vad jag funnit väldigt tröstande är ett litet klipp från South Park. Butters beautiful sadness.
